Glad sommar!

Nu är sommaren kommen. Vi studenter tar därmed sommaruppehåll från våra ordinarie studier, vilket innebär att bloggen och facebook-sidan kommer ta uppehåll de med.

Vi återkommer till hösten, för vi har mer att dela med oss av till er rörande Kvibergs kulturarv!

Tack så hemskt mycket för att ni följt oss under våren… På återseende!

 

TV på Kvibergsnäs

Den första som säger att det borde ju ha varit i färg sparkar jag ut, sade spontana och temperamentsfulla Ria Wägner, medan hon balanserade ett fat med sillsallad mellan kameror och sladdar fram till det dignande julbordet på Kvibergsnäs […]

Så skrevs det under rubriken ”Ria bandade julstämning i unik idyll” i Göteborgs-Tidningen den 17 december 1964. Några dagar därpå, på tisdagskvällen den 22 december, sändes detta TV-program om julförberedelser, programlett av TV-personligheten Ria Wägner. Det är troligen många som minns hennes speciella vinkning, med bakåtvänd hand, som det sägs att hon lärde sig i Italien.

Programmet ingick i matlagningsserien Hemma med Ria som framför allt riktade sig till tidens hemmafruar. Just det avsnitt som sändes julen 1964 spelades in på Kvibergsnäs, det gamla landeri som vid denna tid var hemsysterskola. I Göteborgs-Tidningen skrevs det att Ria vant regisserade skolans elever ”[…] som kokar klenäter, dekorerar pepparkakshus” och som var ”glada,  yrkesstolta och lite uppskärrade, i nätta grå uniformer […]”. Ria själv, ”[…] som bestämde sig på fläcken, när hon såg den gulvita herrgårdsbyggnaden med flyglar”, hade gjort tre resor till Kvibergsnäs för att gå igenom alla detaljer:

I tisdags eftermiddag repeterade man och igår bandades programmet i två avsnitt, ett på dagen i huvudbyggnaden, ett andra på kvällen för att få den riktiga julstämningen med ljus i fönstren, flammande marschaller…

Lokalerna på Kvibergsnäs kom, efter en omfattande restaurering av byggnaderna, att hyras av hemsysterskolan i början av 1950-talet. Tidigare hade skolans verksamhet varit förlagd till Caroline Wijks sjuksköterskehem vid Vasakyrkan. I samband med restaureringen fick huvudbyggnaden värmeanläggning och tvättstuga i källaren, och allt som allt blev det bostadsrum åt ett trettiotal elever. De elever som julen 1964 hjälpte Ria Wägner att skapa julstämning på Kvibergsnäs var 23 i antal och skulle precis komma att avsluta sin halvårskurs på skolan för att ”[…] gnuggas ännu ett halvår i praktiskt arbete inom sjuk- och barnavård”.

Källor:
Göteborgs-Tidningen 1964-12-17
Minnenas Journal 2014-11-13
Okänd tidning 1950-04-13
Okänd tidning 1948-11-09

Fasadens dolda berättelser

Kasernen i Kviberg uppfördes under åren 1892 – 1895. Byggnaden är uppförd i tegel och dess fasad är klädd med tegel från Börringe i Skåne, vilket ansågs äga stor motståndskraft mot just västkustens fuktiga klimat.

a
Bild 1: Kanslibyggnaden, kasernens huvudingång. Foto: Frida Hauge Andersson

 

Kasernens huvudingång låg i kanslibyggnaden och enligt tidningen Göteborgs Handel- och Sjöfartstidning (1895-08-02) var denna ”särledes vackert och anslående utförd”. Självfallet skulle huvudingången ge ett imponerande intryck och när det kommer till val av material var man högst noggranna. Kanslibyggnadens ståtliga portal skulle enligt Göteborgs Aftonblad år 1893 uppföras i huggen sten från Öland, medan portalerna på kasernflyglarna skulle uppföras i sten från Kinnekulle. Om man jämför huvudingångens portal (se bild 1, 3 och 4) med kasernflyglarnas portaler (se bild 2) kan man se att de uppförts i olika stenmaterial då huvudingångens portaler är vitare jämfört med flyglarnas mer gråa portaler.

b
Bild 3: Huvudingångens portaler.
Foto: Frida Hauge Andersson
c
Bild 2: Portal till kasernflygel.
Foto: Frida Hauge Andersson

 

 

 

 

 

 

 

 

d

Bild 4: Huvudingångens öppna entré.
Foto: Frida Hauge Andersson

Huvudingångens trappor och pelare är i granit. I den öppna entrén (se bild 4) utgörs taket av spretiga halvbågar som bärs upp av fyra runda granitpelare, dessa ska komma från Christenssons stenhuggeri i Hunnebostrand. Enligt Göteborgs Aftonblad gav kasernens prydliga yttre ett imponerande intryck, utan att vara överdrivet.

Kanslibyggnadens sockel är också uppbyggd av huggen sten från Hunnebostrand, som var en central ort för den svenska stenindustrin. Källarmuren till kasernflyglarna har en sockel av granit.

Källor:

Göteborgs Aftonblad 1893-11-02
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1893-05-18; 1893-10-31; 1895-08-02

Kviberg – Göteborgs första flygplats

Den 26 mars 1911 skedde den första flygplansuppvisningen i Göteborg. Denna ägde rum på ett övningsfält för artilleriregementet, på den mark som idag utgör nedre delen av Kvibergs Kyrkogård. Piloten hette René Cosic och flygningen varade i cirka fem minuter. Därmed, kan det sägas, uppkom Göteborgs första flygplats, om än en tillfällig sådan!

Fler flygningar följde på övningsfältet. Den 13 och 14 september 1913 uppträdde den franske piloten Chevillard med flygkonster för en intresserad publik.  År 1915, den 5 september, flög löjtnant Kindberg med start från Ljungbyhed till Kviberg, denna resa tog cirka 3 timmar.

Att de tidiga flygplansuppvisningarna skedde i Kviberg berodde delvis på att det var artillerister från regementet som bjöd in flygarna för att uppträda för allmänheten. Men också på att det här ute fanns mark – övningsfältet – som lämpade sig för ändamålet. Men det låg säkerligen också i militärens intresse att visa upp dessa nya flygande maskiner då det svenska flygvapnet vid denna tid var i sin vagga.

 

Fotografi ur album från Meisters-Flygaktiebolag i Göteborg. Flyguppvisning i Kviberg, Göteborg. Fotograf okänd.

Källa: Tekniska museet. Fotografi ur album från Meisters-Flygaktiebolag i Göteborg. Flyguppvisning i Kviberg, Göteborg.

Bildkälla

Vikingar i Kviberg?

I Kviberg har man hittat ett vikingaskepp! Tekniskt sett. Bilden som hör till denna artikel visar ett fragment av en tallrik ur serien ”Grön Anna”, en av Sveriges genom tiderna mest populära serviser. Den hittades på vad som en gång var en av Kvibergs landeris åkrar (nu kyrkogårdens västligaste utkant mot Nylöseskolan). Stämpeln, föreställande ett drakhövdat vikingaskepp under vilket det ursprungligen stått ”ANNA ORIGINAL”, visar att just denna tallrik tillverkats någon gång under tiden 1911-1925 av Göteborgs porslinsfabrik.

Men har det då funnits ”riktiga” vikingar i Kviberg, inte bara på porslin? Det är faktiskt en svår fråga att svara på. Kviberg har gott om fornlämningar från förhistorien, hela vägen från stenålderns jaktstationer (t.ex. RAÄ Göteborg 459) till den äldre järnålderns gårdar (t.ex. RAÄ Göteborg 319:1) via bronsålderns mäktiga gravrösen (t.ex. RAÄ Göteborg 110:1). Men den yngre järnålderns sista och mest kända period, vikingatiden, från runt år 790 e.kr. till cirka år 1100 e.kr. (vissa arkeologer har olika åsikter om dateringarna), lyser med sin frånvaro.

Inga fornlämningar i Kviberg, eller i dess omedelbara närområde (Gamlestaden, Kortedala, Utby) kan kopplas till vikingatiden. Varken boplatser eller gravar. En ensam gravhög (RAÄ Göteborg 114:1) finns på norra sidan av Blåsåsberget, ett tjugotal meter från några äldre stensättningar. Högar kan höra till yngre järnåldern, men även till tidigare perioder, och denna är så pass skadad av ett sentida skyttevärn att det inte går att säga om det ens är en riktig fornlämning. Inte heller ortnamnen ger några ledtrådar – äldre, fornnordiska namn finns det gott om i Västsverige, men inte i Kviberg. Här är det medeltida namn som gäller (läs mer om det här). På andra sidan Säveån, ett par kilometer bort, finns det en del lämningar som skulle kunna vara vikingatida – men inte i Kviberg. Kanske har ingen helt enkelt bott här under järnålderns sista år, kanske har vi inte letat på rätt platser än, eller så har spåren förstörts efter åratal av jordbruk och byggande.

Men vikingaskeppen, de har absolut seglat förbi Kviberg, oavsett om någon nordbo faktiskt bott där eller inte. Kanske till och med lagt till för en dag i nu försvunna vikar längs Kvibergs stränder, eller åkt österut längs Säveån in mot gårdarna i Partille. Göta älv var en viktig handelsled och Kviberg hade en bra position längs den, precis som långt senare när staden Nya Lödöse anlades år 1473 på Kvibergs marker. Flera isländska sagor nämner Göta älv, bland dem Färingasagan, skriven på 1200-talet. Enligt denna var Göteborgs södra skärgård (”Elfarsker”) ett känt tillhåll för vikingar, så visst är det möjligt att några forntida pirater svängt förbi.

Hur det nu är med sagorna vet man ju inte, men vikingaskepp, det fanns dock på riktigt i Göteborgstrakterna. Åtminstone ett; Äskekärrskeppet, det enda skepp från vikingatiden i Sverige som finns både utgrävt och utställt. Det är visserligen ett mer fredligt handelsskepp, men det får räknas ändå, även om dess besättning inte var på plundringståg. Det hittades år 1933 vid Äskekärr lite över två mil norr om Kviberg, längs älvens strand, och kan idag beskådas på Göteborgs stadsmuseum.

Foto: Anton Larsson

När Lv 6 flyttade till Halmstad

Visste du att…

… Luftvärnsregementet Lv 6, som tidigare varit en del av Kvibergs regemente, blev omlokaliserade till Halmstads garnison år 1994 och inkorporerade i Hallands regemente.

I Halmstads lokala nyhetstidning Hallandsposten gick det lördagen den 7 maj 1994 att läsa om hur soldaterna tågar in i Halmstad genom Norre Port för att officiellt börja sin tjänstgöring i Halmstad.

Artikeln beskriver bland annat hur Lv 6 “verkställde omgruppering och inmarsch” in i Halmstad och “vid högtidligheten på Stora torg talade bland andra arméchefen Åke Sagrén, och landshövdning Björn Molin önskade förbandet välkommet till Halland.”

Störst intryck på Halmstadborna och inte minst duvorna stod mest sannolikt de värnpliktiga för när arméchefen Åke Sagrén hälsades med ett “Goddag general”, “så samstämt och klart klingande ur 400 strupar att duvor och alikor lyfte i stor förskräckelse.”

Källa:
Hallandsposten 1994-05-07

Svanhalsar och grållor från Kvibergsnäs

Den 14 september 1869 skrevs det i Göteborgsposten att det på Spannmålsgatan 7 i Göteborg såldes ”syltpäron, svanhalsar, sockerpäron och grållor, till billiga priser” från landeriet Kvibergsnäs. Precis som syltpäron och sockerpäron var svanhalsar och grållor i detta fall päronsorter. Svanhalsar var ett annat namn för Windsorpäron och grållor kallades egentligen för gråpäron. I Handbok i varukännedom för alla från 1909 beskrevs gråpäronet som ”En allmänt omtyckt och särdeles vanlig päronsort af mycket högt värde såväl för bordet som till insyltning”, och Windsorpäronet som ”en ypperlig hushållsfrukt” med många namn. Förutom svanhalsar, som Windsorpäronet kallades för i Kalmartrakten, förekom benämningen klockpäron i Skåne och hängpäron eller jungfrulår på Gotland.

Källa:
Roswall, Anders. 1909: Handbok i varukännedom för alla. Stockholm: Nordiska bokförlaget

Torpet Muskow

På platsen där Kvibergs kyrkogård ligger idag fanns det förr ett torp som kallades för Muskow. Namnet för tankarna till Moskva och moskovit, som är en historisk beteckning för en rysk person. Enligt föreningen Gamla Gamlestadspojkar fanns det inte något samband mellan torpets namn och Ryssland. Det var mer troligt att namnet var en förvrängning av ordet “mosskogen”, då det fanns en mosse nedanför berget. Denna mosse kunde man åka skridskor på under vintrarna.

Tillägg: Enligt hembygdsforskaren Gunnel Mattsson anspelar namnet på staden Moskva, och kommer sig av en hemvändande soldat som stridit mot Ryssland. Läs mer här

Quuighebyergh

Namnet Kviberg användes redan på 1300-talet. Då med lite annorlunda stavning, Qvigeberg. Eller som det står i ett gåvobrev från 1320 på latin, vilket var det vanligaste skriftspråket på den tiden,”quuighebyergh”. Brevet berättar att Ingeborg, som var Sveriges regent 1319-1332 i sin omyndige son Magnus Erikssons ställe, skänkte tre gårdar med “hus, fält, ängar, skogar, träsk et cetera” i Qvigeberg till en annan kvinna vid namn Ingeborg som levde på Gudhems kloster.

Kviberg betyder antagligen helt enkelt Kvig-berget. Med största sannolikhet kommer det av att en höjd i området har varit betesmark för boskap, eller just kvigor.

Mellan Säveån och Bunkeberget finns fornlämningen Kvibergs gamla bytomt/gårdstomt registrerad. Staden Nya Lödöse (Gamlestaden) grundas 1473 på utmark, betesmark, till Kvibergs by. Detta kan tyda på att det äldsta omnämnda Kviberg delvis låg i området kring dagens Bellevue. Men samtidigt går det inte att avgöra exakt var under 1300-talet dessa gårdar låg, eller på vilket berg kvigorna ska ha betat i dagens Kviberg. Det saknas kartor från tiden, och inga spår är heller synliga idag på platsen för fornlämningen.

kvibergs gamla tomt gbg 313 s
Vy över platsen idag för fornlämningen Kviberg bytomt/gårdstomt. Foto: Lisa Liljas

 

 

 

 

 

 

 

RAÄ Göteborg 313:1

Rökning på Kviberg

Tobaken blev en hit i större delen av Europa från 1500-talet och framåt, efter man tagit med sig växten från kolonierna i Amerika – så även på Kviberg! Den förste rökaren i Kviberg som vi kan säga med säkerhet var stadssekreteraren Lars (eller Laurentius) Böker, en av de första infödda göteborgarna, och bland de första som bodde på Kvibergsnäs landeri. År 1692 skrev han ett brev till Olof Rudbeck d.y., avsett som ett bidrag till nästa volym av dennes Atlantica, om fornminnen och ortnamn i trakten. Han beskriver följande händelse, som inträffade under en ritt till Landvetter sommaren 1691:

Allra värst var det för mig, att hästen intet ville fort, utan jag måste släpa mig rätt trött på honom upp och neder i bergens dalar ibland alpet, intill dess jag omsider råkade fram till tvenne bönder, som stodo här emellan bergen uti en mosse och uppgrovo stora furuträdsrötter utaf mossan. Dessa sade sig vara hemma i Askema häradet, kännandes den äldste av dem mig straxt igen och nämnde mig vid namn, frågande, hvad i Herrens namn jag där i vilda bergen hade att beställa och varifrån jag komme. Hvartill jag ett och annat kortvilligt svar gaf, börjandes skämpta med bönderna. Och emedan min häst var trött, satte jag mig neder på en jordtorfva hos dem, medan hästen gick där en stund på bet bland tuvorna, tog fram en dosa tobak och tillsporde bönderna, om de hade tobakspipor hos sig, hvilket intet felades, utan hade (de) ock straxt eldfyre till reds, slogo upp eld och gjorde en liten brasa, som tjänade oss att sticka an vårt tobaksartigleri. Bönderna satte sig ock neder hos mig, smökte två, tre pipor, gifvande sig ro från sitt arbete, medan de en god stund glammade med mig…

Citatet är återgiven ifrån H. Frödings redogörelse för Bökers brev i Göteborgs och Bohusläns Fornminnesförenings Tidskrift 1921.

Även rent fysiskt kan man påvisa tidig tobaksrökning på Kviberg, även om det inte går att datera exakt när under 1600-, 1700- eller 1800-talen de kommit till. Under dykningar 2004 i Säveån, precis utanför Kvibergsnäs landeri, påträffade marinarkeologer från Bohusläns museum ett utkastlager från landeriet, som bland annat innehöll fragment av kritpipor. Kanske var det Böker själv som ”stuckit an sitt tobaksartilleri”? Även vid Bohusläns museums utgrävningar av Blåsåsberget strax norr om kasernområdet 2010 påträffade man skaftet av en krossad kritpipa – det var en vanlig konsumtionsvara, och hittas ofta lite här och där i landskapet när man utfört en undersökning.

För att läsa mer om de två utgrävningarna som nämns ovan, gå in här och här.